Jag lyssnar på Bob Dylan och får en lustig känsla, lite som berg-och-dal-bana fast i miniatyr. Häromdagen fick jag en sorgsen sommarkänsla, som ett minne av varma dagar innan sommarlovet när man satt i kortbyxor på gräsmattan och väntade på något äventyr som hade en liten liten chans att råka hamna i ens egen omloppbana som en komet på villovägar.

Äventyr? Sedan jag lade mig till med den ganska negativa livssynen att det inte finns någon Gud eller magi eller förutbestämd mening med någonting i livet ser jag det lite som en rättighet och rentav en nödvändighet att ha roligt så länge man får leva.

Men livet är inte som i böcker eller filmer. Den som sitter och väntar, väntar alltid för länge. Man kan resa till Afrika och gräva brunnar eller jobba på barnhem i Polen, och sedan komma hem och verkligen ha varit med om något.

För en fegis som jag räcker det egentligen med en skogspromenad eller ny bekantskap eller en bra bok för att livet ska kännas lite spännande igen.

Jag kanske är som alla andra, de som somnar in, som vissa skulle ha sagt. Är jag en minirevoltör? Eller en desertör? Eller en misantrop eller en fegis.

Jag väntar på dagarna, det är allt jag gör. Jag väntar en sommardag i gräset, men inga kometer i sikte. Och jag vore den förste att sprigna ner i skyddsrummet om något skulle hända. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...