Jag tänker på färger. Vad de betyder. Jag tänker att de flesta (inte alla!) barn, oavsett kön, tycker om starka klara glada färger. Det är väl mest nåt jag fått för mig egentligen. Men att när man blir vuxen ska man inte gilla en massa färger längre; ett av de viktigaste vuxendomsproven är ju att visa att man har smak och stil.

Och så tänker jag på den där idén att färger påverkar oss, och när min konstlärare för hundra år sedan berättade att hon fäst sig så vid en tavla i lila nyanser. Senare hade hon någonstans stött på en sådan där färgpsykolog eller vad de kan tänkas kallas, som utan vetskap om tavlan gissat att hon behövde omge sig med lila för att må så bra som möjligt.

Jag vill veta vad den grönblå färgen betyder för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...