Idag ska jag faktiskt äta lunch.

Och jag ska faktiskt plugga, så mycket det bara går. Sen ska jag städa köket men det gör jag hela tiden så det är inget faktiskt där.

Men igår fick jag faktiskt undan allt skräp i de där två stora kassarna. Allt utom en liten hög som jag klumpat ihop och lagt diskret bland andra skräphögar bredvid soffan.

Jag tycker inte om när veckorna ser ut så här, att dagarna alla är likadana och bara glider förbi. Det känns lite deprimerande. Jag vet inte vad som vore den ultimata tillvaron för mig.

Men jag ska faktiskt äta lunch idag. Bravo.

PS. Nu har jag "designat" om sidan igen. Jaja, kommentera gärna att det är fult, ni vet att jag inte har öga för sånt här. Vitt är iallafall mindre deppigt än svart. Och så ska jag försöka le lite då och då så blir jag nog lycklig och glad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...