Man måste väl vara lite romantiskt lagd för att bli konstnär!

Man måste väl kunna tro på mirakel och under, och inte vara en sån realistisk torrboll som jag är, för att kunna skapa något intressant. Man måste väl våga låta dikten överträffa verkligheten litegrann, och inte bli rädd heller när verkligheten överträffar dikten. Man kan inte sålla bort allt som inte till pricka efterliknar den tråkigaste, mest deprimerande dagen i ens liv, av ren princip. Man måste våga lite, som de säger; förlora kontrollen eller fotfästet. Man bör inte ha för mycket fotfäste här i livet, om man vill att det skall bli något. Att ha fötterna på jorden är väl bra, men man måste kunna lyfta åtminstone en av dem ibland för att komma framåt. Man skall inte tro att man vet något om livets natur. Man skall känna sig fram. Man får bjuda till lite, tillåta allting att ta sin plats och döma med känslan istället för förnuftet.

Det blir ingen bra konst annars. Det blir ingen konst alls.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...