She

i

sse

.

Jag har så snuskigt mycket att göra men jag vet inte var jag ska börja och allt känns rätt omöjligt, sådär som det alltid gör för mig.

Inte kan jag packa ner mitt rum i lådor (skall flytta på söndag) eftersom jag inte har några lådor.

Böcker kan jag väl läsa... och samtal kan jag ringa... och brev och texter kan jag skriva... och mat kan jag äta men inte riktigt än. Var var var ska jag börja?

Jag får ångest, hade jag sagt om det inte vore för att ångest är något fysiskt och min kropp bryr sig inte nämnvärt med vad mitt psyke sysslar med så vitt jag vet. De skiter liksom i varann. Inte alltid kanske, men ofta.

Det luktar skit ute. Griskiss eller bajs är det.

Alla lampor i köket är trasiga så på kvällen ser man ingenting där inne. Soporna lukat fruktansvärt också. Tänk om man ändå var en ordentlig människa.

Nej, inte ska man sitta och skriva sig själv på näsan innan man ens har försökt, vad är det för tråkig attityd? Kanske blir det bara svårt för att jag tillåter det att kännas så, jag kanske kan mer än jag tror.

Patrik och jag har pratat om rutiner och gott liv, om vi ringer till varandra och uppmuntrar att ta promenader till exempel. Jag tror inte på det men jag tror på det och hoppas.

Se nu vad jag har gjort. Nu gjorde jag mig själv ledsen. Axlarna uppe vid öronen.

Stick iväg! Sätt igång!