Sms från mamma igår, framkommen i Barcelona.

Sms från pappa idag, på väg till Grekland.

Det känns lite lustigt att de båda är bortresta, samtidigt.

Jag vet knappt var eller varför heller, min koncentrationsförmåga är så begränsad att jag inte kan lyssna på hälften av allt de säger. 78% av tiden vet jag inte var min mamma befinner sig, varför, hur länge hon skall vara där och vad hon gör där. Min mamma flänger runt väldigt mycket, det ingår till exempel i hennes jobb ibland.

67% av gångerna lyckas jag spela med så att det inte märks att jag inte vet för att jag inte har lyssnat. Min taktik kan ibland vara mig till last, när jag inte bryr mig om att erkänna att nästan all viktig info omvandlades till hieroglyfer i okronologisk ordning när jag hörde den. Jag måste lära mig vara uppriktig och erkänna att jag är trög, med risk för att verka trög.

Men för att återgå till mina föräldrar; i deras fall rör det ju sig enbart om att jag är så van vid dem att jag tycker att jag inte behöver lyssna. Speciellt mammas röst har en tendens att trycka på off-knappen, för hennes prat är så massivt, och min hjärna väljer ut åt mig vad jag själv kan vara intresserad av att ta in.

Så funkar jag.

Idag insåg jag att jag kan memorera siffror. Det var en fruktansvärd insikt. Jag känner inte mig själv.