Ibland känner jag mig full av inspiration och lust, jag tänker att nu ska jag sätta mig och skriva och en massa annat ska jag göra som jag vill just nu. Men det blir ingenting. Jag plockar fram ett word och inser att jag inte har ett enda ord att sätta på pränt.

Idag har jag hängt med Mette. Hon har haft svininfluensan. Men hon lever. Det tycker jag är bra, vi har pratat om roliga saker ihop idag och igår. Igår var vi några stycken som satt och pratade om könsroller och Mette berättade om sina erfarenheter av både sexistiska Tjejmässor och att bli illa bemött för att man bär klänning.

Idag inspirerade pastagratängen oss två, som hamnat ensamma vid ett bord bredvid det överfulla där resten av klassen satt, att filosofera över vilka maträtter som representerar vilka politiska partier. Ostkaka är till exempel sååå Sverigedemokraterna. Blä. Hälleflundra med remouladsås osar Kristdemokraterna och Sossarna är en rejäl poriton pyttipanna med rödbetor.

Det finns förstås ingen anledning att ta illa vid sig; jag tycker tex väldigt mycket om potatisgratäng fast jag måste klassificera det som en Folkpartiisk rätt.

Vi gled vidare in på glass, och kunde konstatera att jag är blåbärsglass och Sara är ett klockrent fall av polkaglass. Mettes pojkvän var söt kolaglass och jag stämplade Patrik som jordgubbsglass.

När den sista lektionen äntligen var slut (jag har varit totalt off idag, men rummet blev iallafall städat inatt och det är ju inte fel. Dessutom är det nog nyttigt för mig att upptäcka att jag kan vända på dygnet utan att dö på kuppen) ville Sara sitta ute och skriva brev. Jag gick hem istället och på den vägen är det. Sjukt dåligt ju. Vad gör jag här? Ingenting. Trots att det finns massor att göra. Skriva eller läsa till exempel. Jag är ett slöo.

Nu vill jag ha en macka.