Har haft en toppendag. Oh ja, det är synd att den skall sluta i ensamhet och deprevation (det där ordet vet jag inte vad det betyder, bäst jag slår upp det). Jag har utövat självsvält idag - ätit en påse chips, lite nötter och en soyghurt. Det kallar jag självsvält, med tanke på att jag inte har nåt emot att äta femtiofyra ordentliga portioner mat om dagen (okej, jag överdriver).

Har suttit på tåg sen kvart i tolv, framme i Svalöv vid halv fyra-tiden. Hela resan från Göteborg till Helsingborg gick konduktören förbi mig flera gånger utan att be om biljett! Med andra ord - eftersom jag inte hade köpt en biljett - jag reste GRATIS! Waaah, in your face SJ! Konduktören till och med frågade mig där jag satt på golvet om jag hade biljett, och när jag sa att jag ville köpa en sa han att jag skulle vänta där så skulle han komma tillbaka. Först framme på Hbg station kom han tillbaka, men han tittade knappt på mig och jag kunde pusta ut när jag slippit iväg på perrongen utan att känna en hand på min axel.

Och sen missade jag inga bussar en tåganslutningar alls, till min stora lycka. Sen kom jag och alla mina tusen påsar och väskor fram till Svalöv och skolan och där var det jävlar i mig dött. Det var dött, som väntat, i mitt gamla rum och de korridorerna. Det var även dött i de nya korridorerna, till min förvåning. Jag ringde på, knackade, kikade genom fönstren. Ingen kikade tillbaka. Och jag skall väl tillägga att jag inte har någon nyckel, annars hade jag ju bara gått rakt in.

Jag beslutade mig för att återvända till mina otrivsamma, ödelagda korridorer och fantisera om att jag är den enda överlevande efter ett förödande kärnvapenkrig. Kanske har jag varit ute i rymden på uppdrag, eller nere i haven, nu är jag iallafall tillbaka, och allt liv är utrotat på denna olycksaliga planet. (Ja, jag vet att det är lite o-trovärdigt att alla hus står kvar och likaså träd och gräsmattor, men man får väl anvädna sin fantasi.)

Här ska jag sova inatt. Sängen är bäddad, och jag har internet! Köket ser som vanligt ut som skit, så helt öde är det väl inte även om ingen är här.

Så måste jag gå och handla innan jag svälter ihjäl (hur trist vore inte det på den sista överlevande människan? Jag hade ju kanske kunnat hitta nån av motsatt kön att föra släktet vidare med och skapa en helt ny värld i fred och harmoni).