Varför är det så lätt att, liksom den kaxiga myran, fastna i en hiskelig, stor och grå massa, i vilken man sedan sitter fast som i en deg?

Det är inte bara kroppen som liksom hamnar i stand by-läge, även hjärnan slocknar och tror att det är natten. Man försöker få igång sig igen och lockar med något att äta kanske. Hjärnan beter sig som att den är nyvaken, minns inte vad som skulle göras och hur det skulle gå till. Sen får man kämpa emot den där gråa dimman ett bra tag, kanske går det inte över förrän nästa dag.

Och andra gånger har man en sån våldsam överskottsenergi att man inte kan låta bli att försöka sig på ett höjdhoppsrekord kombinerat med dans och löpning.

Det värsta är att den grå massan nedsätter de sociala funktionerna avsevärt. När man i vanliga fall kan sitta och prata om små saker och stora saker och allt man kommer på eller vill höra, så gör den gråa massan att ens tankar slöar ner sig och det är både tråkigt och ansträngande att försöka krysta fram nåt att säga.

Det är ett problem just för att man inbillar sig att det sociala skulle kunna bota en, dra igång en igen, och det kanske det kan, men man har ingen lust och ingen ork till det alls. Kanske får man tvinga sig.

Nog om detta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...