Nu tar jag mig rätten att gå in och skära och sprätta i detta nyfödda inlägg. Man kan ju inte va så jävla neggo. Och skriva så förvirrat.

Så, bättre:

Ibland har jag en vision om mig själv som medelålders.

Där går jag runt i min trädgård och klarar mig själv. Jag har en katt och en massa böcker, jag kan laga mat och snickra och sy och odla grönsaker. Jag behöver inte bli någonting, jag kan bara vara.

Jag är inte så rädd för att bli utstött som jag är rädd för att bli någon jag inte är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...