När jag ändå håller på och inte har något att göra fast jag har något att göra (det borde finnas ett ord för sådana situationer), kan jag passa på och klaga över mina skor.

Jo, en vinters envist användande av mammas gamla vinterkängor med röda skosnören, nån storlek större än jag är van vid, har skämt bort mina fötter. Nu får jag knappt på mig mina gamla favoritgympadojor (jag använder skohorn, ett i metall, som har böjt sig av mina hårdhänta försök) och väl på känns de obekväma och klämmer i tårna. Och med skorna på ser fötterna ut att ha krympt betydligt under vintern. Jag känner mig lite som en kinesisk flicka med bundna fötter, som trippar omkring på små minifossingar.

Detta gäller alltså alla mina skor, och jag har många!

Nu vet jag inte om jag ska se detta som ett tecken på att jag vuxit som människa och att det är dags för mig att se mig om efter nya skor, eller om jag ska vänja tillbaka mig till de gamla som väntar på mig och våren.

Jag får nog bedöma dem individuellt.

Se där, fick jag ihop en helt okej ursäkt för att embedda in en bra låt.