Detta är vad andra säger om mig:

* Jag är bra på att lyssna.

* Jag är lugn.

* Jag är rolig.

* Jag är snäll.

* Jag har bra filmsmak (sa Karin).

* Jag är cool.

* Jag är söt.

* Jag är speciell.

* Jag läser snabbt.

* Jag skriver bra.

* Jag är trevlig (tycker alla tanter).

Å andra sidan:

* Jag är kass på att höra av mig. Och på att svara.

* Jag anser faktiskt att jag är lat (jag vill att saker ska gå fort, vara tydligt strukturerade och inte kräva mycket arbete och koncentration).

* Jag är slarvig.

* Jag undviker väldigt, väldigt mycket. Sånt som är otäckt, svårt, ansträngande och/eller tråkigt.

* Jag har svårt att uttrycka mig, i tal.

* Jag är osäker på vad jag tycker och vem jag är.

Det här säger jag om mig själv:

* Jag tror att jag har en viss människokännedom. Eller, jag försöker förstå människor. Jag försöker alltid ha respekt för deras handlingar och åsikter, alldeles för mycket respekt för mitt eget bästa.

* Jag är rädd att provocera, rädd för kritik. Fast jag har ingen förmåga att följa normer eller lust att anpassa mig. Det är en av alla mina paradoxer.

* Jag tror faktiskt att jag tycker om att städa. Jag hatar den där sista högen avv prylar som inte hör hemma någonstans och ändå måste sparas. Ångesthögen. Men sådant som att putsa smutsiga ytor är fantastiskt trevligt. Har jag en bärbar telefon så kombinerar jag gärna pratet med att putsa eller torka ytor. Jag ogillar att prata i telefon och sitta helt still.

Det är dock ofta svårt att sätta igång med städningen eftersom jag inte kan göra saker om jag inte har klart för mig exakt var jag ska börja.

* Jag kan läsa i timmar. Det tröttnar jag sällan på. Detta gäller dock bara om det är frivilligt. Helst skönlitteratur. Men jag kan vara väldigt intresserad av fakta också, så länge det inte är någon press på att jag måste lära mig.Jag läser på toa, medan jag lagar mat, medan jag äter, skulle det inte se konstigt ut och utgöra en fara skulle jag nog läsa emdan jag gick runt ute också. Jag är ordknarkare.

* Medan det är en viss ansträngning att prata, har jag inga hämningar när jag skriver. Jag skriver hellre på dator eftersom det går snabbare än för hand, och lika snabbt som jag skriver, lika snabb är jag på att överge och glömma bort det jag skrivit tidigare:

* Jag börjar väldigt gärna på nya saker och har svårt att avsluta gamla projekt. Nu när jag vet det anstränger jag mig för att behålla fokus på ett projekt, men jag kan inte hindra alla nya idéer som envisas med att dyka upp och hetsa upp mig.

*Jag kan, vilket Patrik bittert fått erfara, inte sitta still. Eller ligga still. Det finns inga bekväma ställningar och jag är för lat för att sträcka ut lakanen när jag bäddar vilket inte gör saken bättre. Somliga kroppsdelar ska dessutom svetta ihop sig med varandra eller ligga och skava mot varandra i min beniga kropp. Jag vet inte om det är en inlärd brist på diciplin, eller om jag inte kan hjälpa att jag måste studsa runt en gång i minuten för att undvika obehag.

* Jag är typen som trivs bättre med att vara ensam med en person än att vara med flera. Det är inget jätteproblem att vara i grupp men jag gillar helt enkelt tu man hand bättre.

Jag är inte heller den som tar kontakt. För det första har jag aldrig lärt mig det eftersom jag är van vid att andra kontaktar mig. Jag vet inte om det finns något för det andra. Men jag vet inte riktigt hur man gör bara. Jag ringer tex ytterst sällan någon för att bara prata. Det måste finnas en konkret anledning, något att säga i luren. Det är egentligen inte så svårt att småprata med någon jag känner. Jag vet inte riktigt vad som tar emot. Jag är väl rädd att mina ord ska ta slut. Eller för att visa att jag tycker om någon. Det känns inte helt bekvämt. Speciellt inte om jag kan vänta mig att få tyck-om tillbaka. Jag är lite rädd för den där abstrakta, varmklibbiga kärleken. Den gör mig generad.

* Jag tycker om att handla. Mat och sånt. Ibland är jag trött och så men jag tycker ändå i grunden om att handla. Att välja precis vad jag vill äta och vad jag ska laga. Det är inga problem att hitta på när jag går runt i affären, fast det är lite tröttsamt att komma på nåt varje dag.

* Jag tycker om detaljer. Små enkla saker att titta på.

* Jag har inget tålamod. Har aldrig haft. Att lära mig nya saker är som att få en sten att ändra färg till grön med lila prickar. Min förutbestämda mening är att det inte går och inte är någon idé att försöka. Jag tycker inte om att försöka om och om igen, jag vill kunna på en gång. 

* Jag brukar få uppskattning och bli omtyckt av de flesta. Har nästan aldrig hört någon kalla mig otrevlig, elak eller tråkig. Har haft lätt att få vänner utan att anstränga mig. Jag tycker om att träffa människor ibland, men det blir sällan på mitt initiativ.

Det här blir helt sjukt långt!

Du måste inte läsa, det är mest för min egen skull jag skriver.

.

.

.

.

.

.

.

Nu ska jag sammanfatta:

* Andra tycker att jag är trevlig, pålitlig, bra på att lyssna, lugn, rolig och speciell. Jag är dessutom bra på att skriva och läsa. Jag brukar för det mesta bli omtyckt.

De anser däremot att jag är dålig på att höra av mig och aldrig svarar på sms, samt att jag är lite slarvig, glömsk och inte kan sitta still.

* Själv anser jag att jag har för mycket respekt för vad andra tycker och säger, och därmed har problem med att vara säker på mig själv och vad jag tycker. Jag är ändå på något sätt stark i mig själv.

Jag har också en tendens att undvika jobbiga saker och att inte vilja anstränga mig för att lära mig nya saker.

Mitt tålamod räcker heller inte till att avsluta sådant jag påbörjat.

Jag uttrycker mig hellre i skrift än i tal, och jag är beroende av att läsa all text jag ser. Jag vill gärna förstå allt och alla.

Umgås hellre ensam med någon än flera. Och jag är nästan aldrig den som tar initiativ till att ses. Tyvärr.

Jag tycker om små saker, att befinna mig i något slags meditativt tillstånd, och jag är ofta mycket långsam.

Tvärtemot vad man kan tro så tycker jag om ordning och att städa. Speciellt att rengöra saker tycker jag om. Jag måste dock veta precis hur jag ska börja för att få något gjort.

Jag tycker om att handla, laga och äta mat.

Jag är slö.

Tycker telefonen ringer hela jävla tiden, avbryter mina sysslor och låter som ett brandlarm och är allmänt jobbig. Telefonen är egentligen bra. Jag är rädd för att snacka skit om telefonen, då försvinner den och kommer aldrig tillbaka och jag är dömd till evig ensamhet. Men jag kan bara inte tycka om telefonen. När den skriker åt mig stup i kvarten.

Jag har läst igenom mina tankekartor. Tankekartor är en välsignelse. Varje kapitel i boken är minst trettio sidor och det är ungefär tio kapitel (nu bara höftar jag). Haha. Jag kommer inte läsa det. Men jag hankar mig fram lite nu, häromdagen läste jag högt (egen översättning) ur boken för Patrik när han sov. I fortsättningen ska jag läsa boken, tänker jag. Om det blir en fortsättning.

Tenta två är imorgon.

Sen är det dags att tänka på hösten också. Jag har så svårt att få någonting gjort. Det är alltid samma saker som måste göras, jag tycker inte jag utvecklas något, allt är lika omöjligt som det var när jag var, säg, tio år. Nej, jag överdriver. I någon personlighetsteori läste jag något om att jämföra sig själv med sig själv som man var förut. Vissa tycker att de är likadana, jag är nog en sådan. Jag är samma som alltid. Vill att allt ska gå av sig självt medan jag seglar bort i stand-by-läge.

Det kan ju inte stämma. Idag kan jag både tvätta och använda telefonen och nästan fatta egna beslut och bädda sängen och hålla igång ett samtal och jag har en låda för viktiga papper.

Jag måste skriva listan. På allt jag är bra på. Det är mycket. Små detaljer; jag gillar detlajer; jag är bra på att sortera, laga mat, samla saker, läsa, hitta på. Och jag är väldigt lugn.