Man vet att man måste ändra sina vanor på två sätt när man reser sig från stolen och har ont i benen:

1, sitt ordentligt.

2, sitt inte så länge.

Patrik tycker att vi ska skaffa en boll - typ yogaboll eller vad det är - att sitta på. Jag tycker att det är en alldeles fantastiskt rolig idé. Jag skrattar inombords bara jag tänker på det. Snälla, vi skaffar en boll! Jag älskar bollar. De är runda, klotformiga, cirkulära, välvda, knubbiga, cirkelformade och mjuka. En boll är helt enkelt svaret på gåtorna.

Patrik tycker att jag är lite lätt skruvad som försjunker i X-men 2 på tv sent en söndagkväll men jag är helt tagen av filmen. Ja, jag vet, man ska inte tycka att en film med titeln "X-men 2" är bra (det trodde jag inte att jag skulle tycka heller), speciellt inte om man är uppväxt med god smak; italienska/spanska/kinesiska/tyska/indiska/turkiska/franska etc etc etc filmer och kan rabbla ett antal regissörnamn och vilka filmer de har gjort. Om man har en mamma som precis varit på filmfestivalen i Göteborg och som sitter i styrelsen för Halmstads Filmstudio.

Det finns en liten motsättning där.

Men å andra sidan är jag en egen människa som gör mitt bästa för att hitta mig själv och självklart måste jag bryta mig ut ur min mors fotspår och hitta en egen väg att gå och jag har aldrig varit mycket för att välja mellan A och B. Jag väljer båda (det är sant, jag var totalt hopplös på att välja som barn, speciellt när det bara fanns två alternativ. Jag kunde stå i en halvtimme och inte kunna fatta ett beslut).

Tillbaka till X-men. Varför det hette X-men har jag inte riktigt fått kläm på (jag har ganska svårt att begripa sådana här filmer också, det är alltid en massa jag inte hänger med på - varför lurade Mystica flintiga gubben att ha ihjäl vanliga människor istället och sen stack iväg i hellikoptern? Var hon elak eller har jag missuppfattat något?).

Jag kanske förstår bättre om jag ser första X-men.

Jag tar tillbaka min barndom. Det är så jag ser det - kanske är det fel - men jag har upptäckt en massa saker som inte fick plats i min introverta barndomsvärld som jag vill göra nu. Jag vill bygga en koja i skogen, se alla skräck- och science fiction-filmer, leka hjälte och få ur mig all barnslig energi. Förlåt mig, men jag tror något blev fel. Jag kan inte bli vuxen än. Jag måste leva klart min barndom först.

Om jag är inne på barndomen nu, betyder det att jag inte ens börjat på puberteten?

Nja, jag har nog alla åldrar i mig. Någonstans är jag 76 år också.

Jag tycker det här är svårt. Jag har en bild av vad man måste göra och inte får göra för att räknas som vuxen. Man måste alltid välja mellan A och B, och jag kan inte och vill inte.

Mystique är min favorit.  Först tyckte jag hon var ful och såg läskig ut. Och jag hade inte riktigt listat ut om hon var ond eller god.

Men hon är faktiskt både cool och mystisk. Hon kan ta vilken skepnad som helst. Hon är helt blå, naken och ser mycket riktigt läskig ut. Hon säger inte så mycket. Hon är min favorit.

Jag vill själv bli en mutant-hjälte. Det verkar fint.

Senare kanske det blir en vanlig människa av mig också.