Kom igen nu grannfjantar! Plocka ut den minimala vita klicken av tvätt ur maskinen nån gång så jag kan gå ner med mitt. Jag kan inte sitta still och slappna av så länge jag vet att jag väntar på att få ösa in en tvätt, när som helst nu.

Och nästa gång - tvätta lite mer på samma gång så sprara vi vatten och medel och energi och allt möjligt och det ser inte så jävla fånigt ut heller.

Bättre!

Mycket bättre!

Efter en utflykt med min boll och en rotande i jorden efter liv, kommer jag hem och börjar skriva på en självbiografi. 

Nu har jag hittat en källa till energi och lust och kommer antagligen att klara av resten av dagens uppgifter: äta lunch, göra ett smörgåspålägg, tvätta, och läsa ut recensionsboken. Eventuellt ringa farmor.

Dessutom har jag en liten simpel vision om vad jag ska ägna min framtid åt.