Alldeles i slutet av vår cafékväll bubblade det i mig och jag hade nåt på gång så jag gick upp och läste en dikt som bara fanns i mitt huvud (jag började med att säga "den här dikten finns bara här" och peka på mitt huvud, men jag vet inte om det framgick att den var helt färsk och ofödd). Ungefär så här var den:

jag är pärlpojken
jag är tolv år gammal
jag är dum i huvet
jag är ett litet moln
jag är inte på väg någonstans
jag sitter här och tänker
jag är inget litet ljus och
jag är inget mörker
jag är brokig jag är en blomma
jag har inget latinskt namn
jag har för mycket skräp
jag är en kvasikvinna
jag är äcklig och ful och kul
jag är full av fantasi jag är saklig
jag är allas vän och alltid snäll
jag är arg jag skapar och skrapar bort ytan
jag är inte yta jag är djup
jag är
jag är
jag är
jag är
jag är
jag är
jag måste lära mig
bara vara

Och för övrigt gick kvällen toppen och jag älskar scenen och klassen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...