Direktlänk till inlägg 9 september 2009
Jag skulle vara så pinsam. Jag skulle vara helt spattig och svettig och inte kunna sitta still. "Åh, jag älskar den här låten!" skulle jag skrika så fort jag kände igen något, och om jag inte hade hört det förut skulle jag dansa ändå. Jag skulle hoppa och skutta och flaxa och snubbla utan att veta att jag ser ut som en fågelskrämma på extacy. Jag skulle vara fullkomligt med i gemenskapen, bestående av mig och min fantasi.
Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se. Framtiden fin...
Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...
"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...
Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 |
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|