Oj. Det där var nog något av det sämsta jag läst i krönikeväg. Ordet "känslorargumentation" räcker inte för att beskriva hur slarvigt och oigenomtänkt det här känns. Jag tror inte att Wollin menar att hon vill leva i ett "mansfänglese" och gå tillbaka till en tid då hon som hemmafru stående slänger i sig resterna efter sin mans kvällsmat. Lika lite som man menar något när man skriker "jag hatar dig" när man är riktigt arg. Den här krönikan har ungefär lika mycket argumentationsteknik som att skrika "jag hatar dig fy fan jävla kuk jag vill dö" när man är arg och ledsen. Så kan det gå när man inte har hunnit eller orkat sätta igång att skriva föränn fem minuter innan deadline.

Jag avslutar med en ungefär lika väluppbyggd och tolerant mening, som ger mig totalt rätt i all evighet amen:

You suck.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...