Direktlänk till inlägg 30 januari 2009
Bla bla bla la la la.
Jag läser brev från Annie och det gör mig mycket glad och jag kan inte sitta still, måste klappa i händerna och rabbla ord. När jag läser känns det som att livet är så mycket större än jag tänker, det finns så mycket mer, jag har levt en så liten bit av allt det stora som finns och väntar.
Det känns som att något öppnas i mig, ett fönster ut mot världen, eller ut mot rymden, eller ut mot trädgården som aldrig tar slut.
Jag ville bara säga det. Fantastiskt.
Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se. Framtiden fin...
Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...
"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...
Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 | 8 | 9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
|||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
||||
|