Det här är pinsammare än att vara kär i Lars av någon anledning (jag är förresten fortfarande kär i Lars, men inte lika mycket eftersom han verkar ha försvunnit in bland skuggorna. Inte så länge till förhoppningsvis). Jag vill knappt säga. Men okej.

Jag är kär i Adam Green.

Jag gillar hans röst, hans stil och hans frisyr. Och ja, musiken såklart.

Det finns många att bli kär i här i världen. Jag har mycket svårare att bli kär i kvinnliga personer. Men jag ska försöka, för balansens skull.

Förresten blir jag visst kär i tjejer, fast på ett annat sätt. De har sällan så läckra frisyrer som killar. I kombination med snygg röst och så vidare.

Men mörkrött, ganska tunt hår i hästsvans kan funka ibland. Och många smycken och slitna vardagskläder. På tjejer. Säkert på killar också.

Nog om det.

Patrik är Adam Greens lookalike. Säger han själv. Inte mig emot.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...