Herregud, jag har förändrats. Hur? Från vad? - till vad?

Jag tycker att det blir bättre, men tänk om jag ljuger. Försöker jag inte bara vara något jag inte är?

Nej. Inte då. Den goda känslan är att lita på. Den glada, behagliga känslan, den måste vara att lita på. Oavsett vad. Vi har inget val. Skall vi harva på i den hårda jorden bara för att, bara för att vi inte vågar ta risken att luras in i den mjuka blöta myllan, om den nu skulle visa sig vara någon annans ägodel? Nej, den goda känslan är att lita på, för så gör alla andra, och det måste vara det enda sättet. Förnuftet är flytande, föränderligt, påverkbart, förrädiskt. Även känslan är väl påverkbar, men den kommer ändå inifrån och har intentionen att vägleda.

Jag förändras, det är logiskt och fullkomligt i fas med mina starka tro på förändringar, kretslopp och nödvändigheten i att låta livet flyta.

Så här är jag, på väg att ta itu med mitt liv. Tankarna barnsligt sprudlande fyllda av planer, utopier och drömmar. Så skall det vara och jag måste låta det vara så.

Nästa gång skall jag ha ordning, jag lovar. Jag skall börja om och inga detaljer skall lämnas åt sitt öde. Jag skall se, jag skall ha en helhetsöversikt och en förståelse för alla samband. Ja, jag skall stiga ur mitt eget kaos och se neråt, se hur allting ligger i ett mönster, jag skall finna förståelsen som fattats mig.

Jo. Man kan drömma. Om det känns bra så är det bra. Ja, jag vet att det är en idé som inte moraliskt går att tillämpa på exempelvis massmördare som finner njutning i att plåga och döda. Men jag är ingen massmördare och psykopat så varför skall jag dra det till sin spets?

Och jag behöver inte leva enligt en mall som kan passa alla jordens varelser, det är en omöjlighet och jag behöver lära mig att leva mitt eget liv.

Människor är inte rationella. Det går inte att rationalisera sitt liv, bygga fram det i förväg och hålla sig strikt till livsregler som haltar.

Men i tillvaron kan man skapa ordning. Jag föreställer mig alla lådor jag skall införskaffa för olika områden, jag har hittat en antecknignsbok med olikfärgade blad som jag planerar att sätta i bruk snarast. Jag kan ha system och strukturer, jag kan ha vanor och mönster, ordning och reda. Så länge det känns bra.

Men jag kan inte ruta in mina tankar. Det blir inget skinande klart resultat, det blir bara kaos när känslor och tankar försöker pressa sig fram mellan byggnadställningar och slarvigt ihopsnickrade väggar och kräva sin rättmätiga plats som jag i min enfald försöker förvägra dem. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...