Många saker är bra.

Många saker är dåliga.

Det är mycket intensivt nu. Jag påverkas inte så våldsamt mycket av stress, mest beter jag mig som vanligt (dvs långsam, disträ, virrig och självupptagen) vilket inte är populärt i vanliga fall och blir än mer besvärligt när jag borde rappa på och skärpa till mig.

Panik får jag bara av höga krav eller plötsliga idiotiska förändringar som jag inte är på humör för. Jag är varken stresstålig eller stresskänslig, bara trög. 

Jag antar att en intensiv tid i livet är stressande. Jag reagerar inte som jag borde, utan segar på som vanligt. Det är väl bra, kanske. Hälsosamt att inte bryta ihop och inte heller bita ihop. Mindre hälsosamt att jaga sin egen svans utan att egentligen förstå vad det är jag gör fel och hur jag borde ändra på det. Men jag tycker att jag börjar nå mig själv nu, och det finns ingen bitterhet, ingen ilska, ingenting dåligt i det, bara den där lättnaden och insikten som jag börjat tro att jag aldrig skulle nå.

Men det är intensivt nu. Någonting är bra. Någonting är dåligt. Idag kände jag mig fantastiskt smart, i en annan division, ur en annan synvinkel, samtidigt som jag tycker att min hjärna är trög och dum och det vore skönt om den var lite mjukare och lättbearbetad.

Jag vill få plats. Jag vill ha makt. Jag vill bemötas på ett förstående och tolerant sätt. Jag är beredd att träna. Det måste ske på rätt sätt bara. Rätt byggklossar. Jag är mycket glad att jag har hittat rätt och jag vill inte ta många steg tillbaka. 

Jag läste en rolig kommentar under en artikel om mansdominans inom humorn (herregud, när ska dessa kvinnor sluta gnälla och acceptera att de helt enkelt  - OBJEKTIVT - är så mycket tråkigare än alla spännande, mångfacetterade, toleranta, fantastiska, coola, roliga, intelligenta och schyssta män? Obs, pyttelite ironi).

Jaja, här kommer kommentaren:

"synd att dom är mjuka och luktar gott, annars hade vi klarat oss utan kvinnor.."

Jag tycker att den som skrivit detta tar upp en jätteviktig sak och sätter fingret på något som väldigt få vågar säga i dagens Svergie. Vi (=mänskligheten, a.k.a män) klarar oss utan kvinnor! Det är ju bara det där med att de är mjuka och luktar gott... Hmm...

Som tur är har jag en tips för att råda bot på problemet! Om alla män trppade ner lite på muskelbyggandet och istället smörjde in sig med lätt parfymerad mjukgörande kräm, så hade hela situationen varit löst i ett litet kick! I och med att män lika mycket som kvinnor då skulle vara mjuka och lukta gott skulle vi en gång för alla kunna göra oss av med arga kvinnor och fritt ägna oss åt falloshyllande manssex allihopa!

Wouldn't it be nice? som Beach Boys sjöng.

"And wouldn't it be nice to live together
In the kind of world where we belong?"