Om man skall vara ärlig då - vilket man väl förenklat skulle kunna säga att man skall vara när det känns svårt att vara det, och bör låta bli när det känns lätt - så vill jag inte sluta gå till psykologer. Om det så bara är hjärnspöken och onödigt problematiserande av tillvaron jag lider av, så behöver jag hjälp av ett proffs att reda ut det.

Den här gången skulle jag vara helt ärlig med vad jag vill och hur jag tänker, det går så förbannat långsamt annars. Kanske kunde jag göra en överenskommelse med nästa psykolog, så att jag inför varje möte kan skriva ett brev som vi tillsammans går igenom.

Det kan förstås vara svårt att få psykologhjälp. Jag har väl ett litet försprång i och med tidigare kontakter, som i sin tur, iallafall tror jag det, fick en skjuts av de märken av självbestraffning jag konkret kunde uppvisa på mina armar. Det är viktigt att vara konkret. Speciellt för mig som är så jävla fixerad vid att förstå allt och få alla kunskaper och teorier att fungera ihop på ett klart och tydligt sätt.

För att veta vad jag pratar om, nu, och sen, har jag sammanställt en lista på vad det egentligen är jag vill ha vård för:

* Identitetskris (som stundtals är handikappande i vardagen och således väl borde vara något skarpare och mer problematisk än den allmängiltiga som hör livet till?).

* Störd verklighetsuppfattning (jag närmar mig, inte helt utan fasa, ett normalt tillstånd - men ännu har jag inte fått världen utanför att klicka med världen innanför vilket ger upphov till irriterande klåda i tankegångarna).

* Skam- och skuldkänslor (samt en besvärande rädsla för att inte vara alla till lags och för att ta emot eller ge kritik).

* Oförmåga eller ovilja att ta itu med mina problem (jag ältar gärna problem men ryggar tillbaka för lösningar).

* Abnorm rädsla för att bli normal (det kanske inte ens är något ovanligt? Iallafall så skäms jag för det då det inte stämmer med min tillrättalagda världsbild).

Nu kommer jag inte på något mer. Det är bra att ha det nedskrivet iallafall. Till nästa gång jag ställer mig i kö.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...