Mycket kan gå fel, det får man vara beredd på. Det är klokt att se sig för - å andra sidan skall man kasta sig ut.

Jag funderar på att flytta ut till landet, där det fysiska är oviktigt - hur man ser ut spelar ingen roll, det är vad man gör som är viktigt. Eller viktigt; det skall göras bara. Sådant är livet på landet. 

Nåväl, jag skall inte flytta ut till landet, jag skall bara till Skåne. Jag är nästan normal, men ännu inte säker - fortfarande skygg och aggressiv fast det sitter långt inne. Nej, det sitter väl var som helst på mig, men jag döljer det som jag alltid har gjort. 

Det mest frustrerande är att jag inte ens är säker på det jag tror.Det är sannerligen frustrerande.

Och aldrig är man nöjd.