Jag har absolut ingen inspiration att skriva men jag vill täcka över mitt förra inlägg som jag inte tycker är tillräckligt intressant, så nu gäller det att pressa fram nåt riktigt viktigt.

Det börjar bli vinter. Ett nästan bortglömt fenomen är tillbaka; min förfrysta nästipp. Usch, den var inte efterlängtad. Konstigt nog kan jag bara minnas att jag varit medveten om detta problem sen kanske förra vintern. Betyder det att jag av nån anledning inte lidit av kall nästipp tidigare vintrar i mitt liv? Eller att mitt minne har allvarliga störningsproblem (värre än jag förstått)?

I vilket fall så är det väl inte så väldigt plågsamt, men jag vill så gärna värma den att jag alltid stoppar ner nosen i armvecket eller bäddar in den i tyg från min tröja för att rädda den stackars biten. Vilket såklart inte hjälper, så fort jag släpper ut den igen så fryser jag om den.

Dock finns det en metod som jag tänkt prova, inspirerad av en viss person som vi kan kalla sXi. 

Denne sXi brukar börja sin dag med att stoppa in papperstussar i näsan och på så sätt torka ut allt eventuellt snor där inne. På så sätt slipper sXi gå runt och snörvla och snyta sig under dagen, vilket en annan gör oavbrutet.

Och snor = fukt, fukt = kyla, ingen fukt = mindre kyla!

Det är värt ett försök.

Förutom att inhandla en sagobok (sagor om blommor!)  illustrerad av Kristina Digman, och låna trehundra böcker från biblioteket (de hade hur mycket som helst om HIV men knappt något om ADHD som jag sökte), har jag dejtat min psykolog för första gången.

Jaja, det är väl ingen renodlad psykolog men jag har inte koll på vad allt kallas, nån slags shrink iallafall.

Han verkade helt okej, istället för att sitta i stolen mittemot stod han och skrev på en whiteborad, skrev upp saker jag sa och ritade upp mitt HärochNu. Ungefär tjugo gånger sa han "En tanke är ingen sanning", sen sa han det en gång till när jag ringde hemifrån för att boka in nästa tid. 

Jag fick en hemläxa också.

Jag ska skriva upp saker som känns ångestfyllda och jobbiga, vad jag tänker om det, gör åt det, och vad resultatet blir. 

Det är ganska enkelt att hitta saker som är jobbiga. Det slog mig att en sak som passade bra in på den där hemläxan var att nämna visssa problem för terapeuten. En del är lättare att ta upp än annat. Men man måste pressa ut det ändå, börja i en annan ände och slingra sig fram till det. 

Jag hittade en intressant bok på hans kontor när han smet iväg för att fixa nåt. Och jag tänkte att det där måste jag ta upp, annars blir det bara dubbelspel, så jag visade när han kom tillbaka att jag läst lite i boken.

Ah, vad jag fegar, jag kan inte säga det rakt ut här heller. Men jag har redan nämnt det.

Jag gillar att lämna ledtrådar som jag tror att ingen ska märka. Det gör mig verkligen förvirrad att inte veta hur folk ser på mig och vad dom tror om mig.

Men min mest kloka anledning till att inte bara  vara öppen är att jag inte är säker på hurvadvemvarför jag är ännu.

En mindre klok anledning är att man inte ska göra sig märkvärdig. Om man inte är märkvärdig på nåt sätt som man inte kan hjälpa.

Jag har jante i blodet. 

Nog om det, för annars kommer jag bara spy galla över mig själv och mitt sätt att leva i ett jättelångt inlägg som ingen vill läsa. Speciellt inte jag.

Gah, jag sa nog om det! Börja inte rota i det förgångna nu, hur du lyssnade på hur vissa dömde ut andra människor och därför själv blev rädd att hamna i rampljuset och riskera att bli baktalad.

Det som har hänt har hänt, HärochNu, HärochNu, HärochNu, för att citera terapeuten (ja, han upprepade HärochNu minst tre gånger på varandra).

Om jag ska skriva nåt mer ska jag nog göra det i ett nytt inlägg så det inte blir så jävla långt och utdraget här.

See you in another inlägg då.

 

annie

27 september 2008 09:47

jag tror jag har läst lite i den där sagor om blommor. tittat i och läst lite grann. fin.

http://vadaskavsar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...