Jag drömmer mycket om sex på nätterna. Ibland mer aktivt, andra gånger mer flummigt där sex mer verkar vara nåt symboliskt.

Än en gång saknar jag Freuds vägledning.

Inatt drömde jag att jag var en indiepoptjej som hade åkt till Falkenberg, och förvirrad och olycklig vandrade gatorna upp och ner.

Jag gillade min drömkaraktär. Jag tror jag var rätt snygg, lite äldre än the real jag kanske.

Till sist kom jag till en butik som såldre serietidningar och sajns fikshön-grejer, innehavaren var säkert minst fyrtio, men jag övertalade honom att vi skulle ha sex och så hade vi det.

Jag vet inte vad jag ville ha sagt med det, ville mest bara skriva av mig för det var en liksom behaglig dröm. Inte just på grund av sexet då, utan nåt annat, mitt coola jag i Falkenberg liksom.

Över till något annat.

Jag har varit hos studievägledaren idag, och snackat igenom mina val och valmöjligheter.

Det lutar starkt åt att jag byter till halvfartskursen, 99% ungefär.

Det verkar vara något mindre förelänsingar, så man missar väl lite som man får ta igen på egen hand. Men om jag känner mig själv rätt så är det ingen bra idé att fortsätta kämpa på med helfarten som går i 120km/h och där jag ligger en evighet efter ungefär. Det Jag som jag levt 20 år med kommer inte att ta igen och komma ifatt, inte under några omständigheter.

Alternativet är att hoppa av, vilket jag inte allt är pigg på.

En sista grej inna jag måste pysa.

Vi läser mycket om biologisk syn på psykologin nu, fetmycket om nervsystem, hjärnan och grejer.

Är det nån som kan tänka sig hur läskigt det är eller?

Att läsa om hur hela ens Jag fungerar, att reducera hela ens känsloregister och alla minnen till ett gäng elektrokemiska impulser som viner runt i ens valnöt till hjärna, det är riktigt scary.

Var finns Jag i allt detta?

Består hela min personlighet, alla mina reflektioner kring livet, allt jag skriver och säger, bara av nervimpulser och signalsubstanser?

Vem fan är det som styr?

Vad är Jag?

Men jag har kommit på en lucka i resonemanget.

Vi har ju bara läst om känslor och minnen och sådant. Ingenstans hittar jag vad mina ord och formuleringar egentligen kommer ifrån och består av.

Jag föredrar att hitta en egen lösning.

Någonstans långt inne i hjärnkontoret, ett liten outforskat hålrum i mitten, skyddat från omvärlden och klåfingriga forskare, där sitter en liten miniatyrJag och sköter hela mitt existensiella tänk.

Där finns Jag.

Ingen får någonsin veta, det finns inget att förstå.

Ingen kan nå mig där.

En sak som jag tycker är skojig är biologi.

Hur allting funkar och hänger ihop, ekosystem, anatomi, evolution och sådana spännande grejer.

En sak som är ännu roligare är biologism.

Typ som att redan på stenåldern var det kvinnorna (dvs grottmänniskor med hängbröst och slida) som ställde sig och diskade efter maten, och kvinnorna som städade i grottan, medan männen var de som var tekniskt lagda och tex kunde skapa en flintyxa (helt omöjligt och obegripligt för de med hängbröst och slida).

Men allra skojigast ändå är sexism.

Det är så skojigt att jag bara fylls med en bubblande glädje, jag vill bara ropa ÅH, PRECIS SÅ ÄR DET JU, HURRA!

Sexism är lite halvt om halvt förbjudet i dagens samhälle, till exempel är det ibland tveksamt om man skall få sälja bildelar med hjälp av en kvinna i bikini som gör obscena munröresler och har halvslutna ögon på bilden.

Det tycker jag är fascist-skit. Klart man ska få ha porr i reklamen liksom, det attraherar ju alla hanar så att de kan köpa alla bildelar och bli lyckliga och företagen kan bli rika och på så sätt blir vi alla lite lyckligare medan den fattiga kinesen i fabriken som tillverkade bildelen blev lite olyckligare och andades in giftig ånga och dog men det är faktiskt inte mitt fel.

En väldigt skojig sak är skojiga böcker som skojar om hur skojigt olika män och kvinnor är. Som tillexempel att kvinnor inte tycker om sex men älskar att städa och inte förstår varför deras män inte är likadana.

Kvinnorna måste förstå att männen tycker bättre om att orientera sig utan karta och sprida tubsockar omkring sig för det är så de är funtade ända sen stenåldern.

Det kan inte vara männens uppgift att försöka förstå kvinnorna eftersom de är så förskräckligt komplicerade och svårbegripliga. Till exempel när en kvinna säger att hon vill prata för att hon är ledsen, då fattar man som man ingenting så det är okej att inte lyssna. Hihi.

Nej, det är verkligen inte männens ansvar att försöka göra något i relationen, speciellt inte eftersom kvinnorna faktiskt har ett unikt relationscentra i hjärnan och alltid har superkoll på hur andra mår och sånt, då är det ju självklart att man som kvinna skall utnyttja detta och inte kräva att en man som inte har någon koll på känslor alls ska försöka förstå.

Ja, vi vet alla att kvinnor är fantastiskt intelligenta varelser och kloka och vackra och snälla, men i sanningens namn är de lite för svåra att förså för Oss vanliga människor (som styrs av snoppen, hihi).

Vi snoppmänniskor däremot är ju som sagt ganska korkade, hihi, men jävligt smarta när det gäller teknik och matematik coh sånt, och det är ju faktiskt väldigt bra och inte så komplicerat och inget alls att klaga på.

Det uppstår ju många problem i våra relationer (man-kvinna), och det beror alltid på att vi är så otroligt olika, typ som om vi kom från olika planeter.

Homosexuella personer kan nog förstå varandra skitbra eftersom de är lika, men gud vad tråkigt det måste vara att vara liksom kopior av varandra, ingen spänning alls i relationen, därför borde det inte tillåtas.

Man vill ju ha lite spännig liksom, och en amerikansk undersökning har kommit fram till att kvinnor inte kan tända på män som är snälla och gör vissa kvinnliga sysslor för det blir ju bara helt fel och usch lite äckligt nästan, hihi.

Män kan ju som vi vet tända väldigt mycket och väldigt ofta men såklart inte på manliga kvinnor som typ har skägg och kör lastbil usch, det är ju som att vara bög liksom, och bögskräck handlar ju om att förlora sin viktiga biologiskt betingade roll som dominant, och hur ska det då inte vara med en manlig (=dominant) kvinna?

Slutligen vill jag bifoga två skojiga bilder som jag har hittat, hihi, som föreställer en mans hjärna och en kvinnas hjärna, och det är ju på skoj det vet vi ju alla, men visst kan man känna igen sig?

Hihi!

(Obs! Absolut inte ironi någonstans verkligen inte hur kan ni tro det?)