Alla som hatar att läsa om (/lyssna på) andras drömmar kan sluta läsa nu (fast det vill jag inte att ni gör! Stanna kvar! Det går fort!).

Ibalnd önskar jag att Freud fanns i livet. Det vore så coolt att ligga på hans soffa och få svar på varför jag drömmer som jag gör och vad det egentligen indikerar för dolda behov och önskningar.

Nåväl.

Igår drömde jag skoldrömmar.

Först befann jag mig i en tom matsal, där jag försökte packa på mig så mycket som möjligt av alla grejer jag spritt ut där under åren, hjälmar, cd-spelare, kläder...

När jag gick därifrån var plötsligt hela personalstyrkan där och vinkade skrattande åt mig. 

Sen hamnade jag plötsligt bakom scenen, inför en föreställning. Som vanligt i drömmens värld hade jag inte en blekfis till aning om vem jag spelade eller vad jag skulle säga.

Att döma av mina klasskamraters klädsel var det något slags andra världskriget-pjäs.

Evelina dök upp, och jag viskade att jag inte hade koll på något alls. Hon hjälpte mig att leta rätt på nån klädsel som kunde funka för min roll (typ polis).

Sen insåg jag att jag bara drömde, och när jag sa det till Evelina förklarade hon att allt var helt suddigt för henne, vilket fick mig att tänka att hon kanske, i verkligheten, var med i min dröm. Att varje gång man drömmer om nån så är de också där fast de själva upplever det bara som en dimma.

Spännande!

Inte lika fascinerande när jag vaknade dock.

Inatt hade jag den hemskaste drömmen. Man undrar ju hur grym man får vara när man drömmer.

Det var dramaläraren T som berättade sitt livs tradgedi för mig, om sin förra flickvän/fru/sambo.

När hon hade fött ett barn grep myndigheterna in. Det var nämligen lag på den tiden, om att alla kvinnor som ammar måste dö.

Mitt i natten hade nån patrull haffat den sovande T, släpat ut honom på gatan och satt fyr på sovrummet där ammande mamman låg och sov.

Så hade han fått stå där och höra hur hon skrek därinifrån. Efterom det var en lag hade han inte gjort något åt saken, man vill ju inte bryta lagen liksom, den är ju till för allas bästa.

Otäckt indeed. Fast det var ingen mardröm. Mer en snyftare, som först i vaket tillstånd framstår i denna absurda dager.

* 

Igår var jag på Sopoperans mässa iallafall. För er som skippade drömbiten ovan.

Nu ska jag snart dit igen. Det var ett häftigt plejs, emn vår monter var häftigast. Vi har aquarium, massa fina plancher, en dator med film, myshörna, en massa växter och ett träd. Med mera.

Före detta Tegelbruket, för er som bor i Halmstad och vill komma och kolla.

Nu hinner jag inte tjabbla mer för jag måste gå.

Hej då sålänge, hälsar den icke-pluggande studenten.