Bajs, bajs, bajs.

Tiden går och jag sitter. Det borde vara tvärtom, öh? Eller så.

Det är så hemskt stökigt här att det kliar i kroppen, och dammigt är det, och saker har jag att göra och jag borde röra på mig och jag borde duscha men nu har jag kläder på mig inför maskeraden i övermorgon och orkar inte byta om.

Varför bloggar jag om det här? Det är inte synd om mig. Hjälp! Hjälp mig!

Säg åt mig vad jag skall göra. Bara peka på en uppgift och förklara för mig hur den skall utföras. Please. Planera min vardag.

Åh, det är så här hela tiden! Dötid dötid dötid och saker som inte blir gjorda. Detta gör ont i min ryggrad. Fast jag får inte magsår och sånt som andra får för jag är immun mot fysiska men av psykiska problem och sånt. Det är bara kliet och svidandet i ryggraden som gör sig påmint ibland, dammiga eftermiddagar då hjärnan stannat på stand by och jag känner mig helt mållös i tillvaron.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...