Ett gammalt inlägg i min blogg ger mig känslan att jag inte utvecklats alls under ett år.

Första ensamdagen här sen jag flyttade. Men jag är inte förvånad att det är som vanligt. För mycket dötid, för mycket hjärnaktivitet och för lite utförande av viktiga sysslor.

De två krönikorna jag skrev igår... Jag är orolig att de är för politiska. Man får inte vara politisk väl? Eller kanske. Det beror antagligen på vem man vänder sig till.

Har de senaste dagarna haft skallen full av olika anledningar att söka hjälp. Det är väl synd.

Och mamma hade läst mitt mycket mörka inlägg några dagar sen, hemskt! Jag trodde inte att hon läste; och jag är inte dum, men hon har själv sagt att hon aldrig läser den. Och så plötsligt väljer hon att läsa just det inlägget. Man vill bara gräva ner sig.

Idag var jag på stan, i brist på annat. Åt glass i t-shirt på torget. Det var varmt idag, elva grader, och mycket blött. Sen kikade jag på glasögon, men det var ingen bra dag för det för jag kände mig ful, isolerad och apatisk, så som tröst tänkte jag gå i min favoritaffär. Jag ställde mig frågan; vilken är min favoritaffär? Apoteket, dök upp i huvudet. Så jaggick dit och köpte vitamintabletter och pappersnäsdukar.

Satt och läste en blogg som kanske höll en något för komplicerad nivå för mig. Fick plötsligt impulsen att kopiera texten och klistra in i google translate som jag gör ibland (inte för att översättningen blir bra, tvärtom, men det går enklare för mig att ta in om det står på svenska), tills jag drog mig till minnes att det jag läste var rena rama svenskan och inget annat.

Hjälp, min hjärna är ett missfoster.

Men jag satt iallafall och spelade dataspel samtidigt som jag pratade i telefon innan, utan att tappa koncentrationen. Så? Jag kanske inte har problem med simultanförmågan. Jag är alltså en riktig kvinna. Med en värdelös hjärna.

Vad deppigt det blev nu då. Jag tror jag ska gå ut.