Börjar tröttna på bröstcancerjippot. Började tröttna redan då det drog sitt första andetag.

Inte för att det är fel att bedriva forskning mot cancer - tvärtom. Däremot känns det inte så pepp att shoppa kellogs cornflakes och rosa blus på h&m och sen känna sig nöjd med att två öre har gått till forskning inom en av alla cancersorter som finns. Varför inte bara skänka pengar rakt av istället för att haka på trenden.

Men det är väl just därför som jag är så jävla deppig, för att jag inte kan unna varken mig eller någon annan att känna lite gemenskap och kämparglöd i liten vardagsskala. Jag genomskådar allt. Det är fruktansvärt tröttsamt. Jag är väldigt trött.

Jag sover för mycket. Många många många timmar sover jag. Imorse vaknade jag efter nio. Det var ovanligt tidigt och det säger väl allt.

Nåja, tids nog blir det bättre. Puberteten vara längre för vissa.