Att känna att man är sig själv, skall väl inte kännas som en kick?

Det skall väl bara kännas som helt vanligt och inget märkvärdigt. Eller?

Är det okej att tycka om (och bli glad av) en roll man spelar, som kräver sina motspelare, som kräver en publik? Är det att vara tillgjord och oäkta? Är det att vara självupptagen - narcissistisk, dekadent och perverterad?

Jag bara undrar.