Direktlänk till inlägg 16 oktober 2009
Att känna att man är sig själv, skall väl inte kännas som en kick?
Det skall väl bara kännas som helt vanligt och inget märkvärdigt. Eller?
Är det okej att tycka om (och bli glad av) en roll man spelar, som kräver sina motspelare, som kräver en publik? Är det att vara tillgjord och oäkta? Är det att vara självupptagen - narcissistisk, dekadent och perverterad?
Jag bara undrar.
Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se. Framtiden fin...
Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...
"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...
Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
11 | |||
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
|||
19 |
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 |
|||
26 | 27 | 28 |
29 |
30 | 31 | ||||
|