Nu fick jag en ledig dag. Eller tre lediga dagar för att vara exakt. ABF håller av för mig okänd anledning stängt idag.

Det är ju inte som att man är utan arbete på fritiden. Egentligen.

Ändå sitter jag här och sträckläser Emma Goldman och käkar syltmackor.
Saken är den att flera av mina plikter måste eller bör utföras IDAG.
Jag måste snarast skriva ut (snälla bibblan, ha öppet!) och sätta upp lappar på Café Rotundan om när vi öppnar så att folk som kommer dit ikväll ser det.
Jag måste snarast för helvete sätta mig på arlset och knåpa ihop en bokrecension.
Det är dagens måsten.
Sen närmar sig nk-provet i rasande fart och låter sig inte skjutas upp många dagar till.
Stökigt är det här också, men jag har iallafall plockat upp en och annan papperslapp samt kört och tömt diskmaskinen.
Nåväl, klockan är ju bara ett än så länge...

Imorgon är det första maj och jag har desvärre inga planer. Både jag och Bob är lediga, varför vi planerar att inviga termosen han fick i födelsedagspresent. Borgerligt? Min borgarbarometer har redan slagit i taket.

Jag vill ju kika in staden också, njuta av lite marschmusik från sossehögen och se om nåt annat är på g. Det har ju inte precis skyltats med aktiviteter här, jag har kanske inte kollat så noga men nån liten affisch på nåt elskåp borde man väl för bövelen se. Men nej.

UngVänster har jag inte koll på, om jag inte minns fel åkte de aktiva medlemmarna till nån större stad förra året. Skoj.

Men vänsterpartiet sitter väl och murrar som vanligt vid porten och varvar Tanjas tal med Susannas poesi med nån flippad orkester eller rap från Andersberg. Jag vet inte. Första maj för katten! 

Jag tänker iallafall sjunga både Internationalen och Sköna Maj(basstämman).

Egentligen borde fältbiologerna gjort något, som Tovehs gäng i Visby gjorde för hundra år sedan. Kapitalismen och miljöförstöringen hör ihop. Men det blir krystat, vi är tre stycken och jag är ingen agitatör precis.

Första maj. Varför blir det aldrig något av det? Politiken är död, kampen är död. Eller inte, men jag vet inte riktigt vart jag skall ta vägen. Förstår inte varför jag stack när Ung Vänster äntligen fått tummen ur röven och börjat röra på sig. Nya medlemmar, nytt blod, nya visioner. Och då slutade jag gå på möten. Jaha.

Kanske borde gå med igen. Jag vågar inte riktigt höra av mig bara för att kolla om de har några planer för årets största demodag. Sånt där är så fräckt. 

Jaha nähä. Här kan man ju inte sitta och ruttna. Har en matlåda att värma på och sen är det lika bra att få nånting gjort innan det är på tok för sent.

Jag håller tummarna för fint väder imorgon också (trots att jag ogillar att bl svettig. Men sådana petitesser!).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...