Det finns tydligen ingen livsvisdom som kan appliceras på alla situationer.

Kan ni förstå så frustrerande det är! Jag vill ju bara kunna säga någonting... Veta någonting säkert.

Men, det är så att jag tänkt på (egentligen allt, allt, allt) detta med att sköta sina sociala relationer och vara en god människa samt trivas med sig själv och växa som människa.

Och jag har tänkt mycket på detta med att be om ursäkt. Jag tycker inte alls om det. Jag blir rent arg på mig själv varje gång jag hamnar i en situation där det krävs av mig att jag skall säga "förlåt". För vet ni, att det känns helt avigt att be om förlåtelse när jag vet att jag kommer att göra det igen. Det är anledningen till att jag kanske är snål med ursäkter; det är en rent känslomässig grej, jag tycker inte om att känna mig falsk helt enkelt.

Jag har levt i en tro att man kan rena sig genom smuts. Om jag går till botten med allt, går igenom med mig själv hur allt borde vara och hur det är, så kan jag komma ut på andra sidan som en bättrer människa. Det har inte fungerat så bra.

Och vet ni... En person med dåligt självförtroende har dels en tendens att ständigt vara rädd att bli avslöjad som mycket sämre, elakare, tråkigare etc än den bild folk har av en, och dels en tendens att be väldigt mycket om ursäkt för allt.

Det är inte konstruktivt!

Det är inte konstruktivt att be om ursäkt! Det är inte konstruktivt att skämmas!

Och jag kan förstå att ett "förlåt" kan vara rätt bra att kläcka ur sig ibland, inte nödvändigtvis som ett löfte om bättring, men åtminstone en gest för att visa att man inser att man gjort något fel.

Men att få panik och jaga efter långa förklaringar till varför man beter sig si och säger så, det är inte vettigt. Det, om något, gör att folk tröttnar på en.

Vet ni hur man skall göra?

Jo, jag skall förklara. Man skall bara andas djupt och tänka "okej, nu lugnar jag mig. Vad är mitt problem? Jo, kanske tex att jag säger elaka saker om folk ibland. Tycker jag själv att det är jobbigt och en dum grej? Ja, det tycker jag. Blir det bättre för att jag häver ur mig självömkande invecklade förklaringar i ett anfall av skam? Nej. Vad kan jag göra då?".

Svar: Du kan väldigt lugnt och sansat gå igenom hur du i fortsättningen skall kunna bete dig på ett annat sätt. Inte gå igenom vad som hänt, utan hur du i fortsättningen skall göra för att inte göra om samma misstag.

Skriv en lista, kanske. Var föberedd. Identifiera problemet, och var inte rädd. Få inte panik. Säg "förlåt" till de drabbade, men vräk inte ur dig din skam på dem, det kommer inte leda till någon förståelse alls, tvärtom. Visa istället för dem, om du vill, hur du har tänkt dig att i fortsättningen göra för att inte skapa en liknande problemsituation. Du kan berätta, om det är någon du litar på och står nära, att du har insett vad du gör för fel och är beredd att försöka ändra dig. Detta ger personen en förståelse för att du faktiskt kämpar och anstränger dig, vilket minskar skammen.

Se där! Det är inte för inte jag har en terapifåtölj i mitt rum. Om än belamrad med saker.

Nu tror jag att jag sitter inne med all livsvisdom, iallafall inom ovan nämnda område. Så är det antagligen inte. Säkert funkar det inte alls för alla människor, men det är ett försök iallafall.

Ett försök till hjälpande hand samt ordningsskapande i denna kaotiska värld.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...