Försökte verkligen förstå Göran Hägglund. Nu har jag läst hans debattinlägg, och rödmarkerat stycken som jag tänkte kunde ge något slags klarhet. Men det blir aldrig någon tydlig bild för mig. Även om jag både känner igen och känner inte igen hans resonemang. Jag är ju också mycket rädd för arga feminister, genusvetare och politiker som säger konstiga saker, och framförallt att folk skall tro att jag är en av de där arga som sparkar och spottar omkring mig. Det är jag ju inte. Jag är jättesnäll. Kanske inte vanlig, precis, men snäll och foglig är jag.

Det blir en sådan dissonans, mellan verkligheten i min vardag, och den verklighet Hägglund påvisar. Det där har jag så svårt för, det är som när jag läser en sexistisk veckotidning som kletar i ansiktet på mig att "så här är det ju" och min protest drunknar, vad hjälper det att jag inte känner igen resonemangen för fem öre när det står svart på vitt i en tidning. De måste ha rätt. jag måste ha fel.

Jag har ju också varit med om det där. Som Hägglund beskriver, fast på ett annat sätt. Kanske inte föraktet, förstås, som han berättar om. Föraktet för det vanliga. Jag kan någonstans känna igen det. I mina kretsar slänger vi oss med uttryck som heteronormativ och könsstereotyper, fast ofta på ett skämtsamt sätt. Jag tycker inte om att driva med folk eller skriva dem på näsan. Varför skall jag skriva dem på näsan? Vad menar du, Hägglund? Jag vill vara normkritisk, det tycker jag är roligt och det får mig att må bra, är det fel?

Det är svårt att förstå. Jag orkar inte riktigt, jag blir mest ledsen för att jag inte förstår, varför kan jag aldrig förstå något?

Sen läste jag vad andra sagt och skrivit om saken. Det är lite otäckt när folk är arga, tycker jag, det kanske ni har märkt. Jag tycker att det är otäckt när folk skriver saker på nätet som är mycket argt och som jag inte förstår. Man kan till exempel skriva att feminister vill förtrycka män, och det förstår jag inte. Det var ju inte det här jag ville, Hägglund, är jag ensam om att vilka ifrågasätta men inte vilja förtrycka och hata? Är jag ensam?

Marcus Birro tycker att Hägglund är en hjälte, och delvis kan jag köpa hans resonemang om en förstelnad vänster, men han är nästan ännu svårare att förstå än Hägglund, så flummig som han är. Två tredjedelar av texten handlar om att han har hittat Gud och sånt. Det skiter väl jag i.

Det blev mycket lättare att förstå Bob Hansson. Och jag känner mig rätt blåst och fjollig som tycker det, men Hanssons inlägg lättade upp hela mitt sinne och vecklade ut min rynkade panna. Nu känner jag igen mig igen. Kanske är det ett tecken på att just jag är vanlig; att jag inte förstår elitisternas resonemang och debattinlägg. Hägglund är väl också elit. Och värt att minnas är också att Hägglund är höger, det syns förvisso i hans inlägg att det framförallt går ut på att måla ut en stereotyp vänster som bov och skyldig till allt möjligt, speciellt folkförakt.

Jag blir mest trött och ledsen och tom och jag har lärt mig att låta det vara då, tills vidare iallafall. Det här förstår jag inte, Hägglund. Du får förklara. Om det nu finns något att förklara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...