Om jag skulle våga göra något jag inbillar mig att jag är rädd för, fast rädslan är väldigt mycket mer skrämmande än själva situationen i sig.

Jag ska komma på ett sätt. En situation att försätta mig i. Jag måste bli starkare. Jag orkar inte lösas upp mer i frätande medel.

Ändå tycker jag att det redan nu är så otroligt lite kvar av mig att det inte borde finnas något mer kvar att ta. Men det är väl kanske så att det skapas något nytt i varje ögonblick, som en ren överlevnadsfunktion, och då finns det ju också hela tiden något att bryta ner. Och det gör jag - bryter ner - för det är allt jag vet. Sönderdelandet i små små partiklar tills ingenting går att se och tro på, det är vad jag kan.

Om jag kastar mig åt vargarna kanske de sliter mig i stycken - men aldrig kan de lösa upp mig i så mikroskopiska bitar som jag med egen tankekraft lyckas med. Bara skärvor kan de göra av mig, och skärvor, eller stycken, eller trasor, kan fogas samman igen. Det går att se var bitarna har suttit ihop. Och ju mer smällar man får ta, desto mer kanske man kan lära sig att inte gå i bitar - att rädslan alltid är större än faran.

 

cia

14 juli 2009 16:52

mod är en kraftkälla att ösa ur när man vågar titta ner i brunnen. Lycka till

 

dean

15 juli 2009 10:57

tack, det var fint. jag hoppas att det kommer kännas så :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...