En mystisk sak är att jag en gång i tiden, för drygt två år sedan alltså, bar ett par finskor med en halv centimeters klack en hel kväll och till och med dansade i dem. Ja, på skolbalen alltså. Jo, du läste rätt, jag gick faktiskt på balen. Och jag dansade - eller, ja, jag stapplade tappert i fotspåren på den som gjorde misstaget att bjuda upp mig, och lyckades ta mig igenom några låtar utan att varken ramla omkull eller förmå mina danspartners att sluta le artigt.

Dessa nätta små skor alltså, kan jag inte längre bära. Jag har inget minne av att jag stapplade som en nykläckt dragqueen neför röda mattan den där dagen i maj 2007, eller att jag efter fem minuter hade fått skavsår både fram och bak på fötterna. Men igår (då jag fick nåt slags ryck och gick och köpte godis med det korta håret i en tofs och finskorna på) tog jag av mig skorna efter halva vägen och gick barfota. Jag kunde inte ha dem på mig. Patrik sa att jag sprätte med fötterna som jag brukar, bara det att det förstärktes väldigt då jag hade svårt att hålla balansen på de obefintliga klackarna, plus att man såklart skall gå fint när man har finskor på sig. Men det där med att vara fin är inte min grej. Jag har varken motorik eller motivation för att vara fin.

Så var det med den saken. Jag funderar på att köpa ett par nya finskor som är sådär precis på gränsen allting. Precis godkända av etablissemanget men ändå gångbara och bekväma.

Jag kanske lever i en drömvärld. Sådana skor säljs inte. Det är väl bara att lida pin och vara fin, alternativt vara modig nog att bära gymnastikskor på ett bröllop.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...