Kvinnomystiken finns. Många är överens och jag har inget att sätta emot, den finns lika mycket idag som förr. Den är älskvärd och det gäller att bejaka. Kvinnan är som en blomma. Stolt som en fågel och ingen kan fånga henne. Ungefär så är det. Det är viktigt, som kvinna, att inte skämmas utan att vara stolt. Över sina former. Över sitt varma, kvinnliga sinne. Över att man står lite över mannen, om jag har förstått det rätt.

Jag försöker kräla undan. Försöker gömma mig. Försöker slå bort det. I mig finns ingen mystik. Jag vill inte vara känslosvallande, jag vill vara logisk.

Jag vill inte springa och gömma mig bakom träd med klänningen fladdrande runt benen. Jag vill traska i skogen på mina egna villkor och jag vill inte ha långt svallande hår.

Jag vill vara stark, inte suddig och dimmig i konturerna. Jag vill inte vara komplicerad och förvirrad, det är jag så trött på. Hellre vill jag vara tydlig och öppen och kunna resonera med andra människor.

Jag är hellre kall än varm. Jag vill vara ful när jag arbetar och jag är inte stolt över mina former, inte alls.

Jag känner mig misogyn och manschauvinistisk för att jag inte uppskattar det vackra kvinnliga utan istället inordnar mig i mansledet och försöker vara mänsklig. Varför är det så? Har jag rätt eller fel?

Så vitt jag förstår. Så är det så här. Kvinnan är ett underbart väsen. Hon kan jämföras med en skygg hind eller en fladdrande fjäril som slår sig ner där det behagar henne. Hon är självständig och onåbar.

Att hon är självständig kan jag skriva under på, mina erfarenheter säger mig att kvinnor oftast är starkare och mer självständiga än män. Så långt är jag med. Sen är jag inte med. Jag förstår inte. Jag väntar bara på att någon skall förklara.

Är det så här ni vill ha det? Säg det då så att jag vet. Jo, jag antar att det är så ni vill ha det - jag tycker att det verkar så. Varsågod då, jag antar att jag kan hitta någonting annat för mig själv. Blanda inte in mig i det där. Förlåt mig hundra gånger om, jag vill verkligen inte påhoppa eller kritisera, alla ska ju få leva precis så som de vill. Men var så snälla och kleta inte in mig i det där, jag blir så psykotisk av det. Ja, jag blir sjuk av det.

Jag kan dra mig tillbaka och vara ful och tråkig bäst jag vill. Om ni tillåter. Om ni ursäktar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...