som ännu en sån där självhjälpsbok heter. Jag har aldrig förstått mig på titeln förrän idag. Jag vill bli bra.

Förut var jag så arg. Panikarg. Bitter. Identitetsångest. Självförakt. Upphetsad. Adrenalin. Lipade. Plockade fram de gamla men helt oanvända joggingskorna och sprang. Patrik hängde hjältemodigt på. Jag pausade ibland och sökte bekräftelse i Patrik att det var okej. Jag behöver så mycket bekräftelse, i till synes självklara saker. Jag är den typen som säger "fan vad jag är liten och klen och mesig!" bara för att någon skall säga emot. Säg emot då snälla, jag behöver höra det.Det är så mycket jag behöver reda ut här.

Nu har jag inget mer att säga fast jag har jättemycket mer att säga. En annan gång.

Idag är det lördag och jag har tagit min kallpressade linfröolja, ätit frukt, nyttig vegogryta samt joggat. Önskar att varje dag kunde vara så här bra. Det är skönt när det känns bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...