Jag ägnar min tid åt att hitta in. Vi människor måste tillhöra. Man kan få en stämpel på sig, och skatta sig lycklig för det; man har en plats i tillvaron. Vissa säger att det är sjukt. Vissa verkar inte tänka så. Om man omger sig med människor är man väl inne. Inne i lådan. Det finns flera lådor. I de missanpassades låda vill man bryta sig in, för det är den enda plats där de inte kräver något. Ingen anpassning, ingen efterapning, inga krav alls. men det finns krav för att ta sig in. Jag står utanför och inbillar mig otäcka saker om andra ställen där man kan höra hemma - jag vill inte bli, jag vill vara. Vi hatar varandra och skjuter mot varandra. Någon blind idiot säger att man skall älska, men det finns inget sådant i den mäsnkliga naturen. Kärleken till det som är nära, men bara hat mot det som är främmande. Det behöver inte vara så hemskt; det finns ju kärlek iallafall. Men den räcker inte till alla från alla, den måste delas upp, och hatet måste också få plats.

Jag hittar inte in utan sitter envist kvar och dividerar med mig själv. Dit jag längtar kan jag inte komma. Dessutom vet jag inte om jag kan stänga och låsa om mig nu när jag sett hur det går för dem som blir kvar utanför. Så vart skall jag gå? De flesta kan låta sig ledas, why, oh why can't I? Varför stannade jag till för att se? Min blick är för alltid dömd att se klart, och jag vill inte se mer, jag har fått nog, jag skulle aldrig ha ätit av kunskapens träd, det var dumt av mig och nu är jag vilsen. Jag tror fortfarande att jag kan hitta en ledtråd i mitt Matrix, att det skall finnas spår av vatten på Mars. Jag vet inte vad jag söker, det bär emot att gå men det låser sig i mina tankar, jag kan inte glömma och strunta i allt. Labyrinten leder ingenvart och jag valde fel. Sanningens väg leder ingenstans, bara i cirklar och cirkelargument och dumheter och trams. 

Jag har hittat ingenting här ute. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...