Jag förlorar blod. Jag är som alltid övertygad om att jag lider brist av random näringsämne; den här gången logiskt nog järn. Jag måste inom kort inmundiga torkade aprikoser i mängder, om jag inte vill nästan dö.

Jag köper torkade aprikoser en gång i månaden. Quiona är också bra, och kikärtor. Jag har bara ätit pommes och marmeladmackor de senaste dagarna (I'm dying!).

Till måndag bör jag skriva ett sommarprat. Ja, jag sa att det skulle handla om mitt liv som alien, men jag har grovångrat mig. jag vägrar läsa upp en pretto utflippad text utan ordentligt ihopknyt i slutet inför klassen; jag har börjat lära känna dem för väl nu för att låtsas och leka. Nu är det på anspråkslöst allvar. 

Jag funderar på att skriva om mina ilskeutbrott. Jag fick ett inför resan till Ven igår, och ett idag när vi skulle åka hem. Inte helt utan anledning för all del, men uppseendeväckande och förskräckliga utbrott; jag kan inte vara normal. Först, styrkt efter mitt första utbrott, tänkte jag skriva om rätten till att bli arg och skrika och sparka på saker. Ifrågasätta att man förväntas hålla tillbaka det.

Men sedan var jag inte ensam, under utbrott nummer två. Och då skämdes jag väldigt och tänkte att fan. Jag är ett missfoster, jag är en skitunge, vad fan är det för fel på mig? Jag grät i tio minuter för att jag skämdes och ville dö. Inte för att jag bryr mig om andra töntmänniskor och vad de kan tänka, men jag bryr mig ju om Patrik tex. Jag har ju ett ansvar gentemot honom.

Så jag tror att det kan bli en blandning. Om det blir nåt alls. Eller det måste bli något för jag har redan bestämt mig för att säga "pass" på persondikten och man kan väl inte sumpa hur många övningar som helst om man vill komma nån vart och ha lite värdighet kvar.

För övrigt har jag en dator nu. Jag skall skriva så mycket, jisses, jag skall skriva tills jag dör. Fast det gör jag itne än på ett tag. Men jag skall skriva tills jag blöder ur fingrar, öron och läppar, och måste börja dricka blutsaft.