Någon eller någon annan gång har jag hört talas om teorier alternatvit samhällssystem eller religioner etc som menar att det finns fler kön än de två som iallafall vi i det här landet och många andra länder också känner till.

Tanken slog mig just nu och jag tycker att det skulle kunna klicka ganska bra med min världsbild, identitet och läggning. Nu har jag absolut ingen koll på vilka dessa kön skulle vara, men det är en intressant tanke. Jag är absolut inte säker på om det vore smart att införliva dessa könsteorier i vårt nuvarande samhällssystem; om vi nu är på väg att lösa upp könsrollerna som tillhör de två idag existerande könen så kanske det snarare vore kontraproduktivt att lägga in några extra kön och få folk att nöja sig för att de har nåt par kategorier till att välja mellan. Ungefär som att göra om betygssystemet i skolan genom att plussa till några extra betygsgrader och tro att det skulle göra nån som helst skillnad för alla elever som redan hatar skolan och allt den står för (jag tex).

Men för min egen del kanske det vore intressant att göra en efterforskning på ämnet och se om jag kan bilda mig en egen subreligion med en nypa salt, eftersom jag tycks behöva kategoriseringar för att tillfredställa min stelbenta hjärna.

Jisses, jag har verkligen förändrats. Så här hade jag inte skrivit för några veckor sedan. Jag är till och med medveten om när den där rädslan för att bli påhoppad/få kritik rämnade och började bli allt mindre viktig för mig. Detta är, till skillnad från tidigare nämnda, en utveckling jag stödjer till fullo.

För att följa upp föregående inlägg känner jag mig tvungen att erkänna att jag är orolig för min egen del. Det är som att alla gamla fixeringar börjat blekna och jag bryr mig inte nämnvärt om vad man kan tänkas tänka om mig. Ja, jag tycker också att det låter som något som skulle kunna vara bra - men det är det inte! Hallå, vi snackar om ett viktigt personlighetsdrag, något som jag ser som en väldigt stor del av mig, och så har det varit länge, tills nu! Så jag hoppas att detta tillstånd av förnöjsamhet inte varar länge. Jag vill ha tillbaka mina ambitioner att se ut som en hybrid.

Kanske är det bara värmen. Värme skapar error i min cyborghjärna. Är det för övrigt någon som kan säga emot? Jag hade ont i huvudet hela dagen igår, och jag har ALDRIG ont i huvudet annars. Jag misstänker att värmen får all vätska i kroppen att sugas upp mot hjärnan (som ju är kroppens högst prioriterade del) - vilket dels leder till att kroppen i övrigt blir helt lam och slö och orkeslös, och dels gör att hjärnan överfylls av vätska; som dessutom är upphettad - överhettning i hjärnan; en svällande, blötlagd massa av korvar och nervtrådar i en enda röra, vilket gör att något sådant som att räkna ut 1 + 3 blir en kraftansträngning.

Sätter ni emot?

Min nya mobiltelefon är för övrigt blå och jag kämpar med att lägga in alla gamla telefonnummer; det är tjatigt. Snart flyttar jag. Less than a week. Jag fattar ingenting, som vanligt. Det är något jag bekymrat mig över på sistone. Tänk om det där med att jag aldrig riktigt klarar av att ta in stora händelser (minns flera exempel av stora förändringar eller stressiga situationer, som liksom försvunnit i en dimma och inte riktigt känts verkliga) är helt genomgående i hela mitt liv. Tänk om personer jag bryr mig om dör och jag aldrig kan bearbeta sorgen för att min hjärna bara totalvägrar låta mig inse faktum. 

Enough ältat idag. Jag har en tvätt och ett stökigt kök att ta itu med. Idag har jag energi, till skillnad från igår; Patrik var snabb och smart nog att börja vädra och sätta fläkten på max innan det var försent. Bra, Patrik! Han är allt smart.