Patrik påstår att mitt förra inlägg är rörigt. Han förstod inte om jag menade att man skall säga negerboll eller att man inte ska. Happ.

Jag vet inte vem av oss som är dum. Fast jag är ju dum på riktigt, för all del, jag har det på papper, som man säger. Nej men. Jag är bara tramsig nu. Tar tillbaka.

I höst, dvs om fyra dagar, skall jag ha sån fet jävla ordning på mitt liv. Nej, det tror jag inte ens själv på, men iallafall. Igår röjde jag. Det började med att jag inte hade en aning om var jag lade de där papprena från skolan där det står om incheckning och vilket rum jag skall bo i. Och när jag ändå höll på och när jag ändå var i ett energiskt flöde, kunde jag ju lika gärna dra ut en massa lådor och tömma dem på sängen. Rensa, sortera, leta. Jag hade köpt tre pärmar, sådana där vuxna kontorspärmar, gaffelpärmar heter de för övrigt. Redan nu har jag börjat trycka hål i papper och sätta in. Jag tänker mig; ekonomipapper som man inte förstår och vill slippa se i den blåa pärmen, för att blått är den mest kontorsnissiga och tradiga slipsgubbefärgen. Den vinröda pärmen lämpar sig för allt som har anknytning till psykologi och liknande saker, dvs både intressanta anteckningar från mina misslyckade högskolestudier och diverse infopapper från psykologer, samt lite annat som tål att tänkas på (tror jag satte in en gammal stencil från gymnasiet om buddhism också). Sist den gröna pärmen, som ännu inte fått något användningsområde.

Men, ni har inte hört det bästa än!

När jag väl sätter igång med en storröjning vill jag helst avsluta den. Ja, det gäller väl alla för övrigt, det är så deprimerande att vakna i ett rum som tycks ha spytt upp allt sitt innehåll över hela golvet, och känna att den där energin från igår är helt slut och borta. Och jag tycker egentligen inte om att dra ihop allt och lägga det i en hög, osorterat i väntan på nästa städryck. Men nu har jag köpt en grön låda, size A4. Den är ultimat för sådana här tillfällen. När orken börjar tryta, öppnar man lådan och öser ner all skit man inte vill se och ta itu med just nu, och så snabbt på med locket innan något smiter ut igen.

Vips har man ett relativt rent och fint rum, och en liten grön låda som står och ser snygg och oskyldig ut i ett hörn. När som helst kan man öppna sin låda och återuppta arbetet, men fram tills dess behöver man aldrig ens tänka på det eftersom det inte syns.

Jag visste väl att den gröna lådan var en god investering. Och det var just med tanke på allt det där blandade skräpet som man inte vill ha liggande framme som jag köpte den.

På söndag flyttar jag alltså. Till Skåne. Jag tror inte att alla röker hasch och har dreads där, nej, så är det ju inte. Det kan säkert finnas en och annan trevlig person också. Och på skolan kommer antagligen en hel drös människor vara inflyttade från andra platser än Skåne. Det känns ju bra. Jag vet inte alls vad jag har gett mig in på men skitsamma då. Igår slog det mig att det är hemskt att lämna sitt hem. Jag minns att mamma och jag pratade om det när vi flyttade från O-ström också; så sorgligt det var för oss att ta farväl av huset - hur skall det då inte kännas för alla som måste fly och lämna alla sina saker och allt bakom sig.

Men nu har ju jag allting kvar egentligen. Så jag skall inte klaga.