Jag äcklas av mig själv och vill helst sudda ut.

Ibland spricker det och man kan inte låtsas inför sig själv att man är nån man inte är, eller rättare sagt, att man inte är det man är.

Hundra försvarsmekanismer, jo, jag kan min psykologi, ändå är jag hjälplös inför den. 

Hjälplös? Dumheter! Herregud, att jag inte har gjort något åt det här än, det är ju pinsamt. Så många år. Varför är det så här? Jaja, skyll på dina för'ldrar, men det är ytterst ditt ansvar.

Jag behärskar situationen och straffar mig själv med att hålla igen så mycket det går på självömkan, självskadebeteende och allmän utagerande av ångest. Det är inte synd om mig. Alls. Skärpning. Vad fan tror jag att jag håller på med? Eller försöker undvika?

(Varför är det svårare för mig än för alla andra i min ålder, trots att jag vidhåller frånvaro av konkreta problem?)

Alltid så jävla mycket skuld.

Nu tillät jag mig ändå att ömka. Det måste väl ut. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...