Det är som psykologen säger.

Man kan inte bara plocka ut en tanke ur huvudet utan att ersätta den med något annat. Precis!

Igår försökte han hitta en mer filosofiskt, existensiellt inriktad psykolog åt mig. Det är inte KBT jag behöver, säger han. Precis!

Det där existensiella är inte hans område. Dom är bra på olika saker. Jag undrar vad jag sagt som fått dem att placera mig hos en KBTare, eller om det bara är en slump - att man får den som har tid och plats för en patient.

Det är förvisso inte konstigt; dåligt självförtroende är nog det mest konkreta jag kommit med. Alla förstår vad det innebär.

Han säger att han märker att jag har svårt att genomföra det vi kommer överens om - "ta sig ur den trygga zonen" och allt det. Att jag kanske är lite rigid. Men äh, jag tror inte på det där. Jag behöver bara ut och träffa folk, skaffa ett liv. Kapa banden till det djupa, introverta, det är bara skit där.

Jag måste ersätta en tanke med en annan. Vad?

Vi pratade om tävlingen. Det är kämpigt men nyttigt att formulera, nyttigt på ett sådant sätt att jag känner det själv.

De elaka står alltid överst. Men vi kom fram till att jag inte kan vinna i den tävlingen, tar jag åt mig har jag förlorat -  och jag är inte av den sorten som kan bli hård och vass. Jag måste välja det fina i livet, glömma tävlingen.

"Och ersätta det med något" säger han. Skriva eller rita eller nån annan hobby. Jag har tröttnat på det också. Alla säger att jag ska skriva och rita, men jag har inget att säga - inte sålänge jag saknar något fast och tydligt inom mig att utgå ifrån.

Jag vill inte. Jag vill bli klok. Jag vill förstå, ha kontroll, klara av, veta vart jag är på väg. Inte sitta och rita - som jag gjort hela mitt liv.

Finns det en kärna att nå in till? Om svaret är nej blir tomheten besk och svart - då måste jag ge upp och söka efter ett sätt att glömma mig själv.

Om svaret är ja tänker jag fortsätta gå. Jag slutar inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...