Föga oväntat kunde jag inte sova inatt. Runt tvåtiden somnade jag väl men timmarna dit var några av de värre sömnlösa stunder jag varit med om.

Det är en sak att tankarna går som en motorsåg i huvudet men inatt gjorde kroppen sitt lilla till för att göra allting jävligare.

Jag börjar tro att min kropp hatar mig. Magen har känts konstig i flera veckor och jag kan omöjligt skilja ut vad det är för något. Först var jag ganska säker på att det övervägande var psykiskt men nu tror jag nog att jag har drabbats av någon föga behaglig sjuka. Det är för jävligt. Det känns exakt hela tiden och jag kan inte, tja, det är väl överdrift att säga att jag inte kan tänka klart. Men det är störande att gå runt med en ständig obehagskänsla i hela kroppen utan förklaring.

Jag vänder mig till Gud och undrar vad jag gjort för ont, men visst har jag varit dum, jag erkänner. Men inte såhär dum!? Åh, när ska jag bli frisk och botad? Det är hemskt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...