Alien alltså.

Filmernas film.

Jag skriver in boxen på önskelistan.

Det här utvecklade ju sig till att bli en riktigt tråkig dag. Någon enstaka syssla har jag fått gjort men lust och motivation har saknats till det mesta. Jag har ätit hönökakspizza (med majs, morot, sojabönor och spenat), kollat på Little Britain, fått ett intyg från studievägledaren, kollat runt på ams.se, suttit här, inte orkat ringa min kusin, insett att jag inte har några intressen eller hobbies, snutit mig och tagit emot ett telefonsamtal om ett litet jobb lördagen den 28 mars.

Idag är det Fredag. Imorgon är det helg och på söndag är det helg sen är det måndag.

Det är skönt att man har koll på dagarna iallafall. Var dag för sig, varje dag är ett liv och varje natt är en död. Morgonen är en utdragen födsel.

Man måste se till detaljerna. Det finns ingenting att säga om helheten.

Nej men vad dryg den här dagen börjar bli.

Förlåt föregående inlägg alla kära arbetsgivare, jag menar för all del inte att jag är ett hopplöst oansvarigt fall, eller är jag det? Det kändes bara så meningslöst och jag har som vanligt glömt hur man skriver en ansökan. Jag vill ha jobb ja för all del inte vad som helst, jag skulle absolut inte vilja ha jobb som säljare med provision tex, men i en blomsteraffär skulle jag sköta mig alldeles exemplariskt, jag lovar! Jag är en alldeles fantastisk omistlig människa, jag tycker synd om dem som inte träffat mig än, helt unik och underbar är jag. Eller, nu tog jag i. Så god självkänsla var det kanske inte tänkt att man skulle ha. Meneeh, jag är helt okej. Jag lovar. Trevlig utan att vara påträngande, rolig men ingen lustigkurre, social men inte pladdrig. Yes, jag är helt okej helt okej helt okej!

Nu vill jag ha varma mackor. 

Förresten kan jag spela piano också. Början av månskenssonaten kan jag. Underskatta inte halvdana pianokunskaper på arbetsplatsen! Det är mer användbart än ni anar.

Jag tar inte alls det här med arbetssökande på allvar. Jag sitter på ams.se och väljer ut vad jag ska söka men sen när jag ska skriva mitt brev beter jag mig oerhört tramsigt och koncentrerar mig inte alls.

Och nu när arbetsgivare kan söka upp en på internet så är jag omogen nog att skriva på min blogg hur barnsligt jag beter mig och visa hur lite respekt jag har för arbetslivet.

Men då kan jag ju också skylla mig själv att jag inte får något arbete! Man måste faktiskt visa lite mognad och ansvarskänsla, man måste faktiskt anstränga sig lite!