Igår kom jag på att jag kan göra flera saker samtidigt. Jag kände mig nästan som manodepressiv, ena stunden en långdragen meningslös dag med ingenting gjort, andra stunden full fart i köket, jag dansar och sjunger samtidigt som jag frenetiskt skrubbar bort smuts från skåran mellan spisen och bänken under. Jag är som folk är mest antar jag. Alla har sådana dagar och kvällar. Och:

check - flera saker samtidigt.

Tänk vad jag kan. Man kan bara man vill säger dom. Så rätt så rätt. Jag vill bara inte. Eller så har jag näringsbrist. Alla måste hitta sin plats. Jag hittar ingenting. Jag svettas glädjesvett i mitt hårda arbete för att nästa stund lämna verkligheten för min dumma inre värld.

Kan någon förklara för mig?

Det är aldrig någon som förstår min ironi. Jag trodde jag hade hittat något. Alla måste hitta något. Jag hittar ingenting. Jag förstår fortfarande inte.

Men man ska inte tänka så mycket.

Det är lättare sagt än gjort för en som är besatt av sanningar.

Man blir inte sjuk av att fundera på vad man ska ta för nästa steg i sitt liv. Jag har en bok (lånad) om anatomi och fysiologi. Jag stirrade på en karta utanför studievägledarens kontor, och slogs av insikten att jag bara är en wannabe-nörd, inte speciellt skarp inom något område. De säger att jag kan skriva - javisst, jag kan ge ut en bok som gör alla deprimerade och alstrar ångest. Eller stapla ord på varandra utan att mena någonting, bara för att göra någon nöjd.

Jag vill lära mig något. Om mig själv. Jag känner en stark lust att hitta något jag kan, något som fungerar sådär bra och som kommer självklart till mig. Jag vill det! Det är en lucka till en annan värld, något bra, hör ni det? Något bra!

Jag vill hitta. Det måste finnas en plats som väntar på mig, eller är det lika svårt för alla? Ska det vara tortyr att utvecklas som människa? Nej, jag har hört att det kan vara riktigt behagligt att leva också, och nu vill jag också vara med.

Det är långt kvar till hösten. Vintern är inte ens slut än. Men för mig är den här, den lockar, en möjlighet, en plats,något helt nytt. Som bara är jag, ingen annans förväntningar, ingen annans tyck och tänk eller någon gammal självklarhet.

Jag vill hitta något.