Jag har för högt bidrag. Och det känns så typiskt mig att aldrig lyckas leva det riktiga livet, som andra, det är liksom alltid någon eller något där som räddar mig, håller mig under armarna och skämmer bort mig. Från barnsben in i evigheten. Det var ju meningen att jag skulle lära mig att ta hand om mig själv. Jag antar att ett skolinternat inte heller är den största utmaningen man kan finna, men det finns väl gränser för hur mycket räkmacka man kan glida på. Det var ju menignen att jag skulle få ett kvitto ur bankomaten med besked om inga pengar kvar, det var meningen att jag skulle få erfarenhet av att leva snålt och fattigt. Det var också meningen att jag skulle få in en betala räkningar-rutin.

Det finns en sorts slarv som är det normala, enligt mig. Tex: sova för lite eller för mycket, röka, vara bakfull, någon gång glömma en räkning, ha magkatarr, sitta kvällen innan med en skoluppgift, äta skräpmat, få ångestattacker med mera med mera.

Jag sover väl förvisso inte alltid helt ultimat, men min mamma har ändå lagt grunden för nåt slags ordning inom ovan nämnda områden. Så jag blir istället en sån som inte klarar av sånt som de flesta faktiskt klarar utan problem. Hej, jag betalar inte mina egna räkningar. Hej, jag har ett jättebidrag som jag lägger på stora påsar med nötter och annan lite dyrare, finare mat. Jag borde ringa CSN, men... Hur gör man det?

Här vill jag tillägga att jag alltid tyckt fruktansvärt illa om att vara bortskämd (som förvisso både mina föräldrar och min psykolog sagt åt mig att jag inte är). Jag var inte så värst gammal när jag första gågnen använde mig av begreppet och uttryckte en aversion emot detta. Minns någon gång då jag skulle svabba mitt golv, det tog liksom emot i kroppen och då blev jag vansinnig på mig själv, dränkte mig i självförakt och kallade mig för överklassunge. Det är så mycket som borde fungera eller gå lättare men som inte gör det, tycker jag.

Och aldrig får jag någon ordentlig utmanign.

Men kanske är det så att jag kräver för mycket. Som mamma sa när jag berättade om hur jag skämdes över att mitt liv alltid varit så enkelt och allt har gått mig så väl; jag har ju också haft min beskärda del, i mitt fall rör det sig kanske mest om en oförmåga att slå sig till ro och släppa tankarna, jag tänker för mycekt alltså. Förvisso inte det värsta ödet som kan drabba en människa, men ni vet hur det är, den mänskliga hjärnan kanske inte ännu är mogen för att verkligen kunna behärska alla de tankar den utsätts för dagligen. Vad vet jag, jag tänker bara för mycket.

Det är ingen ordning i det här inlägget tror jag. Vad ville jag ha sagt? Egentligen bara att jag måste kontaka CSN om att mitt bidrag, tvärtemot vad jag uppfattar vara vanligt, är för högt.

Så, nu säger jag det:

MÅSTE FIXA BIDRAGET MED CSN. PUNKT.

 

embla

6 oktober 2009 09:18

Så bortskämt att med din mariginella bortskämdhet kokettera med sin bortskämdhet och utmåla sig som någon sorts bortskämdhets-offer.. ^^ Väx upp och inse att du inte är bortskämd!

http://emblasaga.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...