En gång på en pizzeria i bohuslän grät jag. Jag blir på ett muntert humör när jag tänker på det; för hela situationen är så absurd. Jag tror att detta har hänt, men jag kan förstås inte lova att det är riktigt sant, kanske drömde jag om det. Men minnet har en verklig och trovärdig känsla.

Om jag inte har helt fel befinner vi oss på Öckerö. Jag har aldrig sett något vackert på Öckerö: bara det gråa vädret, den gråa hamnen, de fula kvarter som ligger utskvätta bortanför samhället. Det hårda arbetet med båten innan det är dags att sjösätta henne.

Det är jag, min pappa, min tjocke lille farbror och någon eller några av mina kusiner, de händiga rejäla grabbarna. Vi sitter alltså på en pizzeria, och jag börjar gråta. Det här är några år sedan, men inte så många år att jag har anledning att brista i gråt helt plötsligt på offentlig plats.

Jag vet inte om det är något slags omvälvande beslutsångest som ruskar om mig där jag sitter med menyn i handen. Eller om det är kontrasten mellan dessa ordentliga och jordnära människor mot min osaliga, fåfänga stadssjäl, som fyller mig med skam och vånda. Eller om hormonerna i min till synes ändlösa pubertet spelar mig ett spratt.

Jag börjar lipa. Jag skrattar åt mig själv i förvåning, och jag gråter.

Sen kommer pizzorna och vi äter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...