Det är redan söndag, dagarna har bara rullat förbi i högsta rappet.

Jag är förkyld (sen i onsdags kväll) och idag har jag nästan ingen röst. Jag använde upp mina sista krafter igårkväll på Evelinas 20-årsfest. Hade tillochmed dumdristiga planer på att följa med ut en sväng, men det fick jag skrota. Efter att ha suttit stilla i soffan MEN sjungit med i lite för många låtar (det är så svårt att låta bli när man kan texten) protesterade min kropp. Den ville gå hem och lägga sig, sa den. Och det kunde den väl få, efter några om och men och ett utdraget beställande av taxis hit och dit. Jaf gick iallafall skjuts av Michelle och Martin fram till dörren, så det var bara att gå in och packa ner min sargade kropp i lakanden. Host host host.

I torsdags var det begravning, och då var det rikrigt jävla synd om mig.

En begravning är verkligen inget man kan hoppa över hur som helst för en liten förkylnings skull. Men det var svårt att försöka vara trevlig och prata och äta på minnesstunden (eller vad det heter som är efter själva kyrkceremonin) med kroppen full av feber och tankarna kretsande kring säng, säng säng - sova sova sova.

Idag vill Patrik ha med mig ut på en promenad, som egentligen bara är att gå till Maxi och handla.

Jag har sagt ja fast ögonen rinner som missisippi och jag ser ut som en grottmänniska på alla sätt och vis.

Nu undrar jag lite vad som är vitsen med min blogg. Men jag ska inte börja tjabbla om det nu, det finns ingen ork.

Vi får se när jag är frisk och har möjlighet att göra allt det som jag nu (frustrerande nog) är oförmögen att utföra. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...